Cha´s funderingar och åsikter om livet, i stort och smått..

V A R N I N G –  F Ö R  L Å N G T  I N L Ä G G

I början av sommaren fick jag en förfrågan av Kärleken om jag hade lust att hänga med ut på en veckas seglats med slutmål Mariehamn. ”- Gärna, vad trevligt” svarar jag och börjar nästan genast ångra mig. Jag? På en segelbåt? Med anlag till sjösjuka? ”- Jag har noll segelvana med anlag för sjösjuka. Ska jag vara kuttersmycke eller kölsvin?”, ”– Näe, vi behöver en ruffhäxa” . Och det är så historian börjar.

Ruffhäxa = mathållningstant . Eftersom jag aldrig semestrat på en båt tidigare, knappt sett en segelbåt ens på vykort, visste jag inte om matnivån skulle vara Mannerströmsk eller burkravioli över öppen eld. Matlista skrevs, antal portioner beräknades, mat ströks, mat tillkom, och till slut inhandlades allt. Till slut så hade vi mat – för ett helt kompani. Synd bara båten inte rymmer ett kompani också.

På tisdagen gav vi oss av och körde ”smörsegling”, det vill säga – vi gick för motor och så skulle det bli ett par dar. Jag tror det var för att vi landkrabbor, Ruffhäxa med hjälpredan Skeppsråtta, skulle vänja våra ostadiga ben vid att vägen var dåligt asfalterad och det krängde en aning.

När torsdagen kom och vi ätit frukost blev det dags för – det stora äventyret! Det var nu som Ålands hav skulle korsas för att ta oss till slutmålet Mariehamn. Seglen riggades *heter det så*, snördes ihop för att inte bli för stora så sjögången inte skulle bli så  häftig för oss landkrabbor. Vi kastade loss och började sakta men säkert hissa upp seglen. Förresten, vi och vi – snarare Kapten och Crew. Jag och Skeppsråttan  stod mest förvirrade och tittade på, visste inte vad vi skulle göra och var  antagligen mest i vägen.

(*)Bara en liten parantes så här, anledningen till att vi *läs Kapten* valde att åka på torsdagen var för att på fredagen skulle det bli dåligt väder med regn och hård vind – enligt väderleksrapporterna. Det var bättre att segla i bra väder och få en extradag att slöa på i Mariehamn innan alla begivenheter skulle börja på lördagen. Ja, jag vet. Men jag kommer till det senare.

Äntligen kom vi iväg och lämnade sista utposten Tjärven och ut på böljan den blå vi for. Ja, ett tag i alla fall hade vi bra tryck i seglen och tog oss framåt, men ungefär halvvägs ute på the middle of Ålands hav så bara tvärdog vinden. Från att haft hastighetsmätaren med inbyggd karta som sagt att vi skulle vara framme runt kl 16 till att av samma manick få besked om att överfarten skulle ta över ett dygn, är inte direkt det man vill höra när man seglar.

Skeppsråttan som legat och läst, kom nu upp grön i ansiktet. Gammal sjö och en båt som rullar åt alla håll samtidigt för det inte finns vind, kan få den mest veka landkrabba att bli sjösjuk och mata fiskmåsar. Det var inte bara Skeppsråttan som veknade, även jag ändrade färg något och beslöt enhälligt att dagens lunch fick bestå av mariekex, dryck på burk och frisk luft. Något annat skulle jag inte klara av att fixa.

När fiskmåsarna fått sitt och däcket skurats, ja jag kan lite mer än att bara laga mat, och vi ätit de torra skeppsskorporna fick Kapten krypa till korset och rigga motorn. Det där med att segla in i Mariehamn för fulla segel var bara att glömma. Väl framme i Mariehamn och med båten  parkerad vid bryggan åt vi en mycket välförtjänt lunchmiddag, som tillagades under tiden Kapten och Crew, med stjälp? av Skeppsråttan fixade det som fixas skulle. Varvid våra ”grannar” blev mäkta förvånade över att vi hunnit med middagen redan när frågan om att följa med till restaurangen och äta kom.

(*)Mätta och belåtna började Crew studera papprena för helgens begivenhet och får till sin förvåning se att det är redan imorgon fredag som allt börjar, något som, tja, Kapten kan ha missat att läsa. Jahapp, bara för Ruffhäxan att kommendera alla till faciliteter för sanering och sen marsch pannkaka i säng. För här skulle det inte bli någon slapp och skön tillvaro under morgondagen inte, ej heller för resten av helgen.

Fredag och regattadax. Två race skulle köras *det kanske heter seglar i dessa sammanhang*. Vad månde detta sluta? Och vad är det som vi, Ruffhäxan och Skeppsråttan, givit oss in på? Nervositeten kryper sig närmre, mest över för det är mycket och långa snören som ska hållas reda på och jag vet inte vilket som är vilket och vilket jag ska dra i eller hur. Och Skeppsråttan, var ska jag göra av henne när gnäll om att vilja kliva av kommer?!

Pang! 3:e skottet kommer och vi ger oss iväg. Först är vi verkligen inte, men vi tuffar på bra ändå med alla segel på topp. Är det så här segling ska vara? Nice. Vi rundar rundningsmärket och ojsan?! Det blev fullt tryck i seglen. Mer än vad jag trodde skulle ske. Nu skulle det kryssas. Vid andra ”rodret i  lä” började jag få in tekniken att ducka för bommen som kom farandes samtidigt som jag hysteriskt drog i ”mitt” snöre och höll ett krampaktigt tag i Skeppsråttan. Skeppsråttan var vid det här laget skräckslagen av att båten lutade så kraftigt. En riktig snedsegling, med vatten över relingen och 8.5  knop på manicken. Vi satte rekord! (och jag tyckte tillvaron var mer än toppen). Att halva inredningen och packning låg spritt över hela båtens inre var något jag valde att blunda för, för än skulle vi ändå inte sova.

Andra racet var upplagt på samma vis, men denna gång fick Skeppråttan egna snören att hålla ordning på och dra i. Att se den tidigare skräckslagna Skeppsråttan nu stå på baldakinen på egna ben och skrika till oss andra ”sätt fart, nu slår vi, vi tar in på dem” var underbart! Till och med när seglen var nere och vi var på väg mot hamn stod hon med sina snören i handen och drog, så inne i gamet var hon.

Lördag och paradsegling. Även här en fin segling. Kanske inte lika mycket tryck i seglen som fredagen. Men vi fick till fina 8:or och visade upp oss från vår bästa sida, eller rättare sagt – Hela S/Y Beduin fick visa upp sig från alla sina sidor. Men jag lovar, om jag får vara med, nästa gång/år så kommer S/Y Beduins besättning ha enhetliga kläder. För hösten och vintern är lång och jag tycker om min symaskin.

Det dåliga vädret då? Jo, om man kallar strålande sol, ca 25 grader i snitt, blå himmel och minst två tropiska nätter för det så ja visst. Och då pratar jag om hela seglarveckan. Men då vill jag gärna få uppleva hur ett bra väder är också.

Vad jag tyckte om seglingen? Får jag frågan igen så kommer jag att på stående fot, rakt av, säga ja-tack-hemskt-gärna-när-ska-vi-åka, helt utan betänketid. För jag har redan nu en ny meny klar.

Ruffhäxan på S/Y Beduin

*som inte gjort det här för sista gången, segla och vara köksansvarig alltså*

Annonser

Kommentarer till: "Krönika – Ur en Ruffhäxas vindöga" (2)

  1. Wow – vilken härlig grej att vara med om!!!
    Och med både Kärleken och Skeppsråttan ombord så kan det väl knappast bli bättre, eller…??!!? 😉

    Ser fram emot nästa skeppskrönika! 🙂
    Kram

    • dagensekosblogg sa:

      Ja det var helt fantastiskt! Jag är så glad och stolt över mig själv att jag tackade ja, med tanke på min ringa erfarenhet av jut båtar och segling. Sen som du säger så gjorde det ju inte speciellt ont att Kärleken och Skeppsråttan var med. Band har knutits lite här och lite där. Jag har blivit nypt i nacken för att släppa taget lite och Skeppråttan har vuxit in i sig själv. Sen var det ju ett bra test, om Kärleken och jag är menade för varandra just med att segla ihop. Fast kollegorna tyckte vi var lite beiga och inte slussade igenom Göta kanal och hade det ulitmata testet 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s