Cha´s funderingar och åsikter om livet, i stort och smått..

ORM-ATTACK!!!!

Idag var jag ute och gick i området där den s.k. varg-attacken skedde för någon vecka sedan. För att känna mig trygg så hängde jag på mig kameran för att kunna ta bilder på när både vildsvin och varg går till anfall. Ja, för att kunna göra ett fint gråta-ut-hos-aftonbladet-reportage med bilder.

Jo, förutom min kamera hade jag annat trevligt sällskap med, om någon nu trodde jag var ute på eget äventyr. Trots det råder kopplingstvång, 1 mars – 20 augusti, fick jag gå lös. För mitt sällskap vet jag är lydig och kommer snabbt på inkallning.

Kan vi ha gått halvvägs tro, när jag/vi blir anfallna första gången, och inte av en varg eller ett svin utan den hemska gulfläckiga snoken!! Ja, se bilden högst upp hur han biter tag i min sko när jag häpet stannade upp då jag först trodde det var en gren som låg på stigen och jag tänkte sparka undan den. Med skakiga händer plockar jag av linsskyddet och i skydd av mitt sällskap vågar jag knäppa ett kort. Ja, jag måste ju ha bevis på händelsen och tur var jag blev pushad i rätt riktning med kameran. Det hann bara bli ett kort, tyvärr, sen la batterierna av.

Efter en stor omväg runt den stora, långa hemska ormen fortsatte vi vår färd. För en liten bit till skulle vi allt gå innan det blev dags att äta vår medhavda lunch som låg så fint packad i en ryggsäck. Det är då det börjar, det verkliga äventyret. En varg får upp vittringen på oss och börjar följa efter. Det är skinkan på våra mackor som gör vargen intresserad.

Det här märker inte jag eftersom jag har försvunnit lite från mitt sällskap, för inte ens vid orm-överfallet blir jag kopplad. Det är först när vi är framme vid rastplatsen som jag blir medveten om vad som håller på att hända. Från mina 5-10 meters håll bevittnar jag hur vargen med sin ena klo sakta och målmedvetet öppnar dragkedjan till ryggsäcken och försiktigt fiskar upp smörgåsarna. Nästan som ett under plockar den bort osten som den inte vill ha och lämnar kvar resterna i ryggsäcken.

Det är då som mitt sällskap blir orolig för mig och ropar mitt namn. Lydig som jag är kommer jag på en gång och ställer mig vid hans sida. När jag är framme så hinner jag klappa vargen på svansen innan den tackar för mackan och drar till skog.

Hade jag nu bara haft batterier i min kamera hade ni fått se hur det verkligen hade gått till.  För inte kan det väl vara så att djuren som finns i våra skogar är mer rädda för oss människor och håller sig på välbehövligt avstånd än vad vi är för dem? Och går djuren till anfall så är det till största del vi människor som har inkräktat på ett eller annat sätt i deras revir?

Hepp!

Annonser

Kommentarer till: "ORM-ATTACK!!!!" (2)

  1. Hear hear så bra skrivet!!

  2. […] och jag har fått vatten på min kvarn. Kolla här. Efter denna händelse tänker jag nu ansöka hos Länsstyrelsen om skyddsjakt, skyddsjakt på ORM. För tidningarna har […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s