Cha´s funderingar och åsikter om livet, i stort och smått..

See you in court ?

Mitt mammahjärta går nu sönder än mer, det som redan var krossat av annat.

Har en Mini som inte alls mår bra. En Mini som det snart är dags att koppla in kurator och BUP på. En Mini som grät kopiösa mängder när vi kom hem till vår lugna vrå och berättade för mig att hon inte vill bo hos sin far längre. En Mini som berättade hon är rädd för att berätta saker för sin far i rädsla att han ska bli arg för det hon säger. Är det undra på att hon är ett nervvrak?

Vet inte riktigt hur allvarligt det är som hon säger det är. Vet inte upprinnelsen till det onda. Vet inte om det är upprördhet för det rör sig så mycket i hennes kropp, som typ hormoner och väg in i pubertet, ochhon inte vet hur hon ska handskas med det hela. Vi har tillbringat hela dagen med att prata, prata och åter prata. Men det är svårt, för både henne och mig. För jag vet inte hur jag ska hjälpa henne och hon vet inte hur hon ska förklara för mig. För hon blir lessen och gråter. Det är svårt att föra en diskussion av denna sort med gråt och hulkningar så det hon säger blir svårförstått.

Självklart ska jag ta upp detta till diskussion med hennes far, men det kommer bli en fars av det hela. För det  bästa *ironi* i denna kråksång är att hennes far inte fattar vad det är han gör. En far som inte bryr sig bara han får sin vilja igenom. Att ta upp detta med honom kommer att ge otroliga följder och konsekvenser. Vi kommer att få gå vändor genom soc, familjerätt och sen till slut tingsrätt med vårdnadstvist *övertygad*. För inte kommer Minis vilja och bästa komma före hans sårade manliga stolthet inte.

Är det nu jag får säga – I see you in court?

Hepp!

Edit: Just nu är hon glad och harmonisk och säger till mig flera gånger det var skönt att få prata om det som är jobbigt. Kanske det har givit henne kraft att ta tag i det jobbiga så det jobbiga inte är lika fullt så jobbigt från och med nu?
Annonser

Kommentarer till: "See you in court ?" (1)

  1. men lilla lilla Mini!! krama henne hårt, och släpp inte förrän hon själv kramat färdigt!!

    du, mitt i allt det här så blir jag ändå glad av att läsa att hon känner sig så stark hos dig att hon ”vågar” berätta hur hon känner. det är så många (vuxna eller barn) som håller inne sina känlsor, till ingen nytta. ut ska det. och åtgärdas måste det. lycka till!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s